Nya Gondolen – en studie i brunt

Som jag har längtat efter att nya Gondolen ska öppna! Mitt absolut bästa vattenhål på vägen hem till Nacka. Högt uppe i skyn med utsikt över hela stan och en historia utöver det vanliga så är även förhoppningarna skyhöga när jag gör mitt första besök på det nya Gondolen.

Låt mig börja med att nämna några saker som gjorde gamla Gondolens bar till en vinnare. Utsikten förstås: att sitta i den gamla baren med utsikt åt båda håll, bättre plats fanns ju inte i Stockholm! Bordsservering. Ingen behövde ställa sig och köa i baren, förutsatt att du var där så tidigt att du hann hugga ett bord förstås. Det var jag. Servicen: alltid utmärkt, korrekt fast med glimten i ögat och suveränt goda drinkar.

Ny bar mitt i restaurangen med levande jazz

Ja det var det om gamla Gondolens bar. Den nya baren ligger mitt i restaurangen och den gamla är nu till för matgäster. Så mycket som jag uppskattade att få hänga där måste det varit en mardröm för personalen att balansera tallrikar genom folkhavet som trängdes i baren en fredag efter jobbet. Här i den nya baren spelar ett jazzband med piano, trummor och bas en hel radda låtar ur Great American Songbook, och ingen kunde vara gladare än jag. Här har man dock vänt baren åt fel håll. Istället för att ha den vidunderliga utsikten över Stockholm så tittar man in mot väggen, men också på de som jobbar i baren, och det är så klart inte tråkigt, men med den utsikten är det ju nästan generalfel att inte få titta ut.

Fixa myset i högsta baren!

Tyvärr hinner jag och mitt sällskap inte hänga i baren för vi måste gå på upptäcksfärd innan vi sätter oss till bords. De har nämligen öppnat en bar även en trappa upp. Med om möjligt ännu bättre utsikt! Men hör ni, vad snopet det kändes att komma upp för denna maffiga trappa, och mötas av en kal och tråkig lokal helt renons på mys! Jag vet att Gondolens nya ägare Svenska Brasserier, hållit stängt ett bra tag. Så nog borde de fått till det bättre än så här? Tydligen är allt inte klart utan det ska jobbas vidare med interiören.
EDIT: Vid ett återbesök berättade personalen att det inte är färdigt däruppe utan det kommer att ”mysas till”.

Lite snopna går vi tillbaka till den mycket finare lokalen en trappa ner. Vi visas till vårt runda bord intill stora fönster och en bit bort från bandet så att vi alla pratar och hörs i vanlig samtalston. Vi kikar på menyn och blir glada över att det äntligen är någon som törs satsa på förrätt, varmrätt och dessert. Inte mellanrätter som vi ska dela på.

Efter att ha kikat en stund börjar vi ändå undra om vi inte ska ta in alla förrätter och dela på dem. Se vad det har blivit av oss! Snart kan ingen nöja sig med bara en egen varmrätt! Nå vi är helt olika hungriga så medan någon nöjer sig med en förrätt beställer andra in hela schabanget.

Slösar inte med grönsaker

Jag tar en svampmacka med halstrad anklever och portvinsreduktion (underbar!). Någon tar vaktel, en tredje tar skaldjursris. Det gemensamma intrycket när de bär in rätterna är: oj vad brunt allt är? Här fjantas det inte med persiljekvistar, eller ens grönsaker för den delen. Att min rätt är brun det kan alla räkna ut, men att även skaldjursriset ligger under en tjock brun sås är lite mer otippat. Den såsen visar sig vara en underbar hummerbisque. Men inte desto mindre brun.

Här har kockarna säkerligen en tanke. Men då vi inte riktigt vet den tanken så blir det ändå aningen konstigt. Jag är inte emot brunt. Men jag är heller inte emot grönsaker. Jag tycker ärligt talat att de kan vara ganska så piffiga. Alla är nöjda med smakerna på sina rätter så nu får det vara nogtjatat om det bruna. Se bilderna.

Vi avrundar med tryfflar och praliner som alla är mycket goda. Notan blir kostsam och det vet man redan från början. Lika bra att ta in notan med en tryffel till!

När vi har betalat notan kommer två av mina kollegor till baren och jag gör sällskap med dem. Här får vi utmärkt service. Manhattan och Dry Martini serverar de inte mindre än åtta centiliters, för då får man en egen liten karaff på is att fylla på med. Där ligger också ett apelsinskal stansat som en liten blomma och körsbär plus drinkpinne så att man kan bygga sin drink exakt som man vill ha den. Så snyggt! Jag nöjer mig med en Negroni och den serverar de på klassiskt vis med en gigantisk iskub.

Premiumkänslan finns i Nya Gondolens bar

Allt som allt saknar jag en del med gamla Gondolen. Inte minst är det premiumkänslan jag fick där. Jag älskade den bemannade garderoben. Den finns kvar men nu står garderobiären precis framför hissen där man kliver ut, och på samma bänk som man (kanske?) ska lägga upp sin ytterrock viker hen linneservetter, så att det liksom inte ryms en rock där. De urtjusiga toaletterna med minimosaik i granna färger är ersatta med vitt och trä. Inte lika premium. Men det som fortfarande känns väldigt lyxigt är antalet anställda proffs. De gör hela skillnaden!

Jag vet inte om det är bordsbeställning på de få borden som finns runt baren (edit: JA! Det är det.) men ämnar undersöka detta inom kort. Dessutom är det väldigt trevligt att hänga i den nya baren med fin utsikt över både Stockholm, gäster och jazzband. Jag skulle gärna bli stammis i den här baren! Den ligger ju så behändigt till också? Rakt ovanför min busshållsplats, på väg hem från jobbet.