Ett skepp kommer lastat – med krogen Rummel
På Norra Stationsgatan i Stockholm, i en spektakulär, rymdskeppsliknande byggnad som tycks nedsläppt där mitt mellan husen startar nu nya krogen Rummel. Här serveras mellanrätter med inspiration från hela världen. Och jag får gå på premiärmiddag!
Långt från Stockholm Citys sus och dus, längst ner på Dalagatan/Norra Stationsgatan, precis där Vasastan möter den sprillans nya Stenstaden, där finns nu denna träpaviljong med svart fasad och ett mysigt ljus som drar en in. Det är arkitektbyrån Henning Larsen Architects som ligger bakom byggnaden som hyser krogen Rummel.
Rummel – en spännande byggnad väl värd ett besök
Krögarna Robin Moderato och Christopher Ellertsson känner vi sedan tidigare från bland annat Dining Club, Vassa Eggen och Boqueria. Köksmästare är Zakarias Silverberg som närmast kommer från Aira. Nu vill de skapa en modern kvarterskrog där man ska kunna slinka in för en drink, en söndagsmiddag med familjen eller en mysig date.
När det är premiärmiddag är pressen bjuden och jag och min vän Niklas får kämpa lite för att hitta ingången på huset. Efter en rask och lång promenad i snöslask är vi ganska ivriga att få komma in. Väl inne blir vi helt paffa över rymden och ljuset och allt det fantastiska träet som är i dagern.
Bar, restaurang och chambre separee
I den här paviljongen har man bar i ena änden med några matbord intill, en avlång restaurang i andra änden och i källaren bar och chambre séparée. Man har plats för cirka 60 gäster och ytterligare 20 vid baren plus 25 till en trappa ner.
Vi får ett glas bubbel eller en kir royal som välkomstdrink. Sedan tar vi plats vid de avlånga borden och får kika på menyerna. Här finns rätter i olika storlekar och med inspiration från hela världen. Vi kommer att få smaka på sex av dem.
Vackra serveringar på Rummel
Först kommer ostron in i en vacker servering på snäckskal i en träram. På grund av orsaker får jag hoppa över dem, men de som tål ostron gav tummen upp. Nästa servering är munkar med hummer och med hummus. Om det är någon mattrend jag sett på sistone är det nog munkar med salta inslag. Och jag är ju inte mot munkar på något sätt! Här vann hummusen över hummer och det är ju ganska fantastiskt.
Tredje rätten är en toast med boquerones, habanero och manchego. God, men jag har lite svårt att få ihop smakerna av den supergoda, salta och feta ostkrämen och den vinägerpicklade fisken. Jag måste förmodligen ge den fler försök?
Fina smaker i en vacker ravioli
Fjärde rätten är en ravioli med fermerad tomat och tryffel. Kocken kommer ut och berättar att den SKA vara al dente. Och det är den sannerligen. Bra tugg. Plus bra smaker! En syrlig sås är pricken över i på denna vackra pasta. Vi får också in brioche och pumpasmör.
Sedan kommer kvällens i särklass godaste rätt: lamm, anklever, kalvbräss och pistage. Ja alltså tar man bara goda grejer så blir det ju gärna bra! Ett perfekt stekt lamm, en salt mustig sky på lamm, och kycklingskrov, en liten quenell med anklever och ett kålblad med kalvbräss i. Vad kan gå fel? Allt möjligt faktiskt, men här sitter rätten som en smäck.
När de andra får kaffe och madeleinekakor så får jag en ”riktig dessert” till min stora lycka. Det är en syrlig kreation med sorbet på en kräm med smaker av mandarin, havtorn, nejlika och pumpa. Jag känner noll smak av pumpa utan bara syrliga smaker med viss beska i botten. Sådant som jag tycker är perfekt till kaffe och för att rensa gommen efter en måltid.
Måste gå till Rummel ”privat”
Det är svårt att säga så mycket om en restaurang när man bara har lyxen att få gå på pressbjudning. Men här är några reflektioner: Bara byggnaden gör Rummel värt ett besök. Rymden i paviljongen gör att det blir en makalös upplevelse där mitt bland höghusen.
”Mellanrätter. Ja dem har vi fått för våra synder”, som en klok krögare sa. Visst är det fint att man kan ta in många olika och testa. Men här visar Rummel att det är i varmrätten de briljerar. Jag skulle kunna komma tillbaka enbart för att få äta lammet igen.
Munkar i all ära. Men antingen gör man dem små som munsbitar eller så får man servera dem på assiett och kniv och gaffel. Det är lätt kvällens kladdigaste rätt, och det säger jag inte bara för att jag har läppstift. Men munken med hummus är mycket god.
Vi frågar varför vi tänker på indisk mat när vi äter den och får till svar att den är kryddad med fransk curry. Vi googlar genast och får fram att ”Vadouvan currys är populära i Frankrike och kallas också fransk curry eftersom de sägs ha sitt ursprung i en fransk bosättning i Indien.”
Efter en spännande middag i en av Stockholms fräsigaste lokaler ger vi oss ut i snögloppet igen. Mätta och förundrade. Få se när jag tar mig hit igen. Hoppas snart!
