Jag pratar om att vara matredaktör på BBC The Food Chain

Ibland har jag så fantastiskt roliga uppdrag. Som när jag får prata om livet som matskribent med idolen Melissa Clark på New York Times, UK-baserade Laura Rowe och Ruth Alexander som håller i samtalet och jobbar med podden The Food Chain för BBC.

Här hittar du avsnittet The food writers hos BBC

Förutom att det är en pina att höra sin egen röst blir det extra jobbigt att höra sig själv försöka prata engelska. Men bortsett från det kommer man ju dessutom alltid på vad man borde ha sagt i efterhand.

Till exempel skulle jag ha sagt åt alla som drömmer om att jobba med mat, som bloggare, redaktör på mattidning, influencer eller vad som helst, att försöka vara genuin. Hitta ditt eget språk, kanske ditt eget bildspråk också. Snart kommer allt som inte känns AI att bli hårdvaluta, tror jag. Jag är med i diverse olika grupper med matredaktörer och vi diskuterar både hur man kan bli hjälpt och stjälpt av AI.

Nu har vi ju inte facit på detta ännu men det är helt annorlunda nu än när jag började för cirka 150 år sedan (år 2000). Jag kan skatta mig lycklig över att ha fått uppleva magasinens glansdagar. Vi fick resa mycket och hade tid att fördjupa oss inför reportage och så vidare.

Nu är det ofta mycket få personer som ska göra väldigt mångas jobb. Dessutom ska man ha många ben att stå på. Du ska helst älska och vara aktiv på ALLA plattformar. Från Linkedin till TikTok. Sedan utgår arbetsgivaren från att du är en stjärna på allt kreativt. Du ska filma, fota och styla. Samtidigt är du en expert på statistik och hur man säljer i alla kanaler. Det är helt enkelt väldigt annorlunda nu. Ja detta ville jag få fram i The Food Chain, men det gick lite så där.