Mitt första besök på Flying Elk

Ibland är det bra att inte gå på nyöppnade krogar på direken. Brillo hade fått bukt med serviceproblem och fixat till menyn när jag väl kom mig dit. Om Flying Elk, Frantzén och Lindebergs pubinspirerade bakficka, har jag bara hört gott. Särskilt manliga matbloggare har hyllat krogen. Alltså hade jag mycket höga förväntningar både på mat och service.
Älgen levererade också klanderfri mat och bra service. Jättedyra viner på glas och god champagne. Det som stör mig är väl att stället utger sig för att vara så himla opretentiöst, och visst, jämfört med F/L är det ju på en helt annan, lägre nivå. Men ändå! Hur många kan jämföra med F/L? (Som för övrigt just listats som nr 12 på World’s 50 Best Restaurants Award.)
Jag åt två jättegoda förrätter: Vit sparris med hollandaise och löjrom, och kyckling- och ankleverparfait som passade bra till de råa champinjonerna men togs över av den dominanta schalottenlökschutneyn. Båda i övrigt väldigt lyckade entréer som passade utmärkt till champagnen. Men att kalla detta för ”proper pub grub”? På menyn finns visserligen fish and chips med friterad persilja och pompe som tillagats tre gånger, för 210 kronor. Men nej. Det känns som om det var bra länge sedan F&L besökte en proper pub.
Oavsett mina sura kommentarer kommer älgen säkert även fortsättningsvis att dra till sig välbärgade matsällskap som älskar att kunna äta F/L-mat till jämförelsevis rimliga priser, det stora ölutbudet och den makalösa hamburgaren som endast serveras på söndagar (195 kronor). Jag får väl vara glad att de inte kallar den svenneburgare här i alla fall:
Välhängd högrev & bringa, rikligt kryddad med grovmalen svartpeppar.
Confiterade tomater.
Tryffelaioli med torkad svamp.
Senap ”Moutarde d’Orléans”.
Stekt, karamelliserad lök.
2 sorters smältande, lagrad engelsk cheddarost.
Picklad gurka.
Pommes frites tillagade 3 ggr serveras med
Sir Kensington´s ketchup
Själva lokalen är inredd med soffor längst de mörka väggarna och Husqvarna-gröna köksstolar vid mörka träbord. Stora fönster ut mot Kornhamnstorg och Tyska brinken gör att det är murrigt och ljust på samma gång.
Om jag ska återkomma till att vara sist på en ny krog så kan det negativa bli alla andras kommentarer och hyllningar som gör att man får överdrivna förväntningar på en restaurang.